Jag minns den dagen. Vi skulle äntligen få sätta på oss mössorna. Mösspåtagningen var här. Spänningen och förväntan liksom hände i luften. Som första dagen på gymnasiet. Det var något nytt, något spännande. Snart skulle alla få se att man faktiskt skulle ta studenten. Lycka blandat med oro inför framtiden. Man ville skrika, hoppa, dansa, skratta. Allting av lycka och stolthet. Att man hade klarat av tretton år i skolan och snart, bara några veckor bort, låg stunden man väntat på i många år. Stunden man skulle springa ut från skolan, en sista gång, skrikandes av lycka. Möta sina släktingar för att få det där obligatiskt fula gosedjuret runt halsen blandat med andra ting i blågula band. Jag minna känslan, jag var lycklig. Jag kanske inte hade världens bästa gymnasiegång, min basgrupp kanske inte var den tightaste men ändå. Stoltheten och lyckan av att ha klarat av tretton år av studier, högar av läxor, vardaglig stress över inlämningar och prov. Det är något alldeles extra, något man inte kan sätta fingret på om man inte har upplevt det.
Idag var det mösspåtagning i stan. Gatorna liksom fylls med glada och stolta ”snart-blivande-studenter”. Vita mössor vart men än kollar. Glada sånger, glada hurrarop fyller atmosfären. Jag förstår dom, jag minns känslan! I två veckor framför kommer dessa glada ”snart-blivande-studenter” befinna sig utanför mitt fönster skrikandes, sen är det dags för själva studentdagen, sen är det över. Två veckor av ständigt festande och firande för att man klarat av gymnasiet. Det kan tyckas mycket men det är det man lever för under det sista året. Man provar mössorna redan under hösten, man ska bestämma balen, studentmottagningen, kläder. Allt. Att fira i två veckor är ingenting mot prestationen man gjort. Festa på så mycket ni bara vill, skrik, skratta, hoppa, LEV. Dessa två veckor är era! Dessa två veckor ska vara något att minnas, något att kunna berätta, något att föra vidare.
Lev och njut!
Foto: Oscar Helgstrand
Jessica Elfsten 